Första veckan hemma

Nu har det gått en vecka hemma, och livet här hemma puttrar på utan några konstigheter.

Albert är ledig och vi har gör det vi för det mesta gör när vi är lediga. Renoverar :) Veckans projekt har varit att göra klart ett gäng hyllor arbetsrummet.

Dessutom har jag spenderat galet mycket tid på att hitta en syskonvagn. Phil&Teds måste ha världens krångligaste uppsättningar barnvagnar. Alldeles för många snarlika modeller och en usel hemsida. Efter gediget blocket-sökande skickades slutligen mor och far ut för inhandling på en annons i Borås (tack mamma och pappa). Skall bli spännande att se den på söndag när de kommer hit. Och skönt att kunna ta sig ut.

All oro och alla funderingar har vi ganska effektivt lagt åt sidan och vi lever bara i nuet. Det har varit väldigt skönt, men jag oroar mig lite för att det snart kommer ett bakslag. Det borde det göra.

Det jobbigaste i veckan var att gå på första kontrollen på BVC. En helt vanlig rutinkontroll, men en påminnelse om allt som varit och allt som kommer. Ännu värre blir det nog nästa fredag när vi skall träffa Habiliteringen för första gången. En kurator och en sjukgymnast kommer hit för en första träff. Usch vill helst inte ens tänka på det. Det kommer att bli så konkret med alla besök som skall göras. Så verkligt. Samtidigt har man ju så mycket frågor som man vill ställa.

Vår söta lilla Melker mår bra och äter och sover mest fortfarande. Det har varit ett herrans ammande, men börjar gå åt rätt håll. Livet med honom är så här långt precis som med vilken annan liten knodd som helst. Lika mysigt men med lite mer uppmärksamhet kanske.

Nu måste jag gå och hjälpa Albert att göra varma mackor innan han tröttnar fullkomligt på mig och mitt skrivande.

Innan jag springer vill jag bara än en gång till tacka för alla fina, fina hälsningar, all uppvaktning och stöd vi fått. Vi är helt rörda över hur många kära vänner och fantastiska familjer vi har.

Klara färdiga - Fredasmys!