Hipp hipp 2 år - ett par ord till mig själv och ett hejdå?

Så har ett år till gått. Melker fyller 2 år om ett par dagar. Det får mig att tänka tillbaka.

Om jag kunde skriva ett brev till mig själv när jag satt där på sängkanten på sjukhuset. Vad skulle man säga sig själv då? Jag funderar på det ibland.

Det var den värsta dagen i mitt liv.

Hade jag kunnat få mig själv att se att det inte var livets ände? Att jag nu två år senare har den bästa tiden i mitt liv. Eller måste man kanske gå hela den långa vägen genom mörka dagar och svårtänkta tankar.

Du har fått ett barn du inte vill ha. Du vet ingenting om hur det skall bli. Din rädsla är okunskap och grusade drömmar.  Men kunskapen är inte tung att bära och dina drömmar ändrar sig ändå genom livet.

Jag hade velat säga till mig själv att det löser sig. Injicerat den känslan och förståelsen.

Om han inte kan säga att han älskar dig – så kommer du förstå det ändå. Och du kommer att få mer av det än du kunnat drömma om. En smittsam glädje som är svår att sätta fingret på. Svår att förklara. Men som gett oss så många skratt.

Du kommer glädjas precis lika mycket med alla framsteg – även om de dröjer lite längre. Skillnaden är egentligen inte så stor.

Men visst är jag fortfarande rädd. Rädd för vad som kommer. Men jag försöker att intala mig själv att det är okunskapen som lurar igen. Det kommer att lösa sig. Oroa dig inte för något som kanske inte kommer att bli ett problem. Njut och lev nu.

Tanken var att det här skulle bli mitt sista inlägg. I alla fall ta en paus. Men det är svårt. Jag tycker om att skriva. Fast det är svårt att ta sig tid för det i vardagen. Och jag har aldrig varit bra på avsked.

Kanske fortsätter jag in någon annan mer sporadisk form…  jag funderar fortfarande. Stay tuned…

Det har varit en helt galen utveckling de sista dagarna. Melker har blivit ett yrväder. På bara 2-3 dagar har klättringens ädla konst upptäckts. Över är nu lugnets glada dagar. 

  På de här dagarna har han också lärt sig öppna lådor och skåp. Att plocka ut precis allt ur lådorna kunde han redan sedan innan...

Det är inte något fel på nyfikenheten i alla fall. Eller så är han bara oerhört uttråkad här hemma :/

Glatt nytt 2016!