Det går utför....

Soffpotatisar under uppväxt. Finns det ungar som inte blir såna här så fort det rör sig lite framför ögonen på dem?  

Tugga & riva är fortfarande kul. Att bita kan företrädesvis också pröva på näsor, ben och annat som kommer i vägen. 

Melker tyckte det var kul att sätta upp bokstäver i badkaret. Han blir allt duktigare på att pilla med saker. Plocka i och ur. Att bygga med klossar är också kul men lite svårt. Att riva är dock lätt.

Med de alltid så pålitliga kexen till muta - kläckte han till slut hur man tar sig framåt med gå-bilen. 

Förhoppningen om att gå till dagisstarten i augusti känns som det kan gå precis hur som helst med. Det verkar sitta precis lika mycket i huvudet på honom som i balansen. Just nu verkar han bli rädd och sätter sig ned innan han ens gör ett försök själv. 

Böcker är bland det roligaste. Kan vara lite svårt att läsa ifred. Mormor gör ett tappert försök. 

Går man aldrig till frisören har man väl tillåtelse att läsa skäp-tidningar hemma?

Sådär nöjd när storasyster somnar i cykelvagnen.

Ibland är det praktiskt att vara kort i rocken. 17 månader är väl nästan dubbelt så länge som man brukar ha babyskyddet. Nu har Lova äntligen fått en bältesstol och Melker får byta upp sig.

Plötsligt händer det - jag har lärt mig klappa händerna!

"Övnings-tandborsten" vi fick av logopeden för att Melker skulle vänja sig inför den kommande borstningen (och ge sensorisk stimulans) användes inte så flitigt som vi borde. Men det behövdes inte - det är snarare svårt att få sluta borsta.

Vad är det som går utför då? Jo -sötaste Melker som åker rutschkana såklart:

Natti natti!