4 Livsregler

När vi fortfarande låg på BB flög tankarna kors och tvärs och man försökte förstå vad som hade hänt. På ett par dagar skulle omvärdera hela livet. 

Som den strukturfascist som jag är - satte jag upp ett par livsregler för mig själv.

1. Make it simple!

Det var det första som dök upp. 

Det är ju inte många barnfamiljer som känner att de har liiite för mycket tid över. 

Jag insåg rätt snart, att det här nya livet med Melker framförallt skulle kunna komma att kosta oss tid och engagemang. Att det kanske var den absolut största skillnaden (läs: hotet) mot det "normala" livet som vi trodde att vi skulle komma hem till efter BB. 

Det var också en av de absolut första tankarna jag tänkte inne i doktorsrummet. "Hur skall vi orka".

Lösningen måste bli: "Make it simple". 

Jag kommer att bli tvungen att lära mig prioritera om. Sortera bort och ta ned ambitionsnivån. Jag har ingen aning om hur. Men det måste gå. Annars kommer jag att gå under. Jag som inombords personifierar ordet stress. Det finns inget val. 

Hur går det då? Tja det går utför.... 

Sedan Melker kom har jag levt i någon slags bubbla av lugn. Väldigt o-signifikant för mig själv. Men "tada" - nu är jag tillbaka. Tillbaka där de flesta är. Dagarna snurrar på i ljuset hastigt. Och projekten samlas på hög. Välkommen hem stress!

Det värsta med livet är att det är så roligt. 

Det så mycket man vill göra. Egentligen har jag bara två uppgifter. Att ge mina barn mat och att byta blöjor. Men så lägger man till så mycket, att man blir ett monster och en tickande bomb i stället.

Här finns förbättringspotential.

2. Det blir inte roligare än du gör det.

En klassiker. Men ändå så sann.

Jag tycker att vi har landat nu. Melker är Melker och det känns helt lugnt. Kanske kommer han till och med göra livet roligare för oss. Mer livfullt. Mer fyllt av kärlek. Mer prestigelöst.

Jag tänker inte längre på hur det kunde ha varit. Tänker inte på att sakna det som inte blev. Men visst det kommer säkert dippar igen.  

3. Glöm inte hur bra du har det.

Fler ord är överflödiga. Det är nästan förmätet att tycka synd om sig själv om man tänker på saken ett slag. 

4. Gråt inte innan du har anledning att göra det - det kanske inte kommer att behövas.

Den här var en regel som är, och var väldigt viktig för mig. 

På BB fick man en bok "Välkommen älskade barn" där glada - rent av lyckliga - familjer poserade framför en kamera och berättade sina historier om hur det var när de fick sina DS barn.

Vi fick Facebook meddelanden från kända och okända människor, som berättade om deras fantastiska DS grannar, vänner eller familjemedlemmar. 

Vi gick med i Facebook grupper för DS familjer. Och vips så var hela nyhetsflödet blev fullkomligt överlastat av glada, stolta och förundrade (och för den delen också ledsna, oroliga och trötta) mammor och pappor.

Genom rödgråtna ögon och svart sorg, kunde man ändå skönja någon slags gemensam nämnare. De verkade ju ändå glada. Allihopa försökte ju de ju säga att "det kommer att gå bra det här".

Det var lite svårt att förstå just då. Den där konstiga första tiden efter att man kommit hem. Men det fick bli en regel. Det verkade vettigt. 

Om alla de där människorna försökte säga att det skulle går bra det här - om det var så det verkligen skulle komma att bli. Då ville inte jag vara den som gråtit bort all den där mysiga bebistiden. Den skulle aldrig kunna gå att få tillbaka.





Som ett mantra repeterade jag för mig själv. "Gråt inte innan du har anledning", "Tänk på hur bra du har det", "Gör inte det här värre än vad det är, det blir inte roligare än vad du gör det"... och det gjorde alla de där jobbiga stunderna - lite lättare att komma ur. 

Hur många företagsföreläsningar har man inte gått på för att lära sig tänka positivt eller något annat omvälvande. Det brukar låta så bra, och man tänker att nu skall jag också bli en ny människa och ta vara på livet och få sånt där frireligiöst i blicken. Men idéerna brukar fastna någonstans vid utgången av konferenslokalen.

Men den här gången fungerade det nog ändå... jag har kanske inte något frireligiöst i blicken, och jag har nog inte lärt mig att göra livet enklare ännu. Men nog sjutton har mina nya regler gjort mig en aning gladare och svackorna en aning lättare att komma ur.

Oj, nu blev det långt igen och klockan är snart dags att lägga sig. Här kommer lite bilder från Oktober som avslutning.

Kram på er!

På semester i Spanien hos Mormor och Morfar.

Glidar'n.

Vad är det med barn och TV?

Sand är gott.

  

Vatten är lite konstig. Och kanske lite kallt.

Fråga mig inte hur det gick till.

Lova har blivit den största idolen. 

Lova själv har varit sådär intresserad av Melker, men nu är han lite roligare att leka med - ibland.

Sylt på golvet. Barnmat i knät. Kladd, papper och trötta barn.

Det är inte riktigt som det var att resa förr.

Hemma igen!

Lova flyttar Melker in till sitt rum.

Melker verkar nöjd med flytten. Lova har inte heller klagat. Mamma tycker att det är lite tomt. Men också lite skönt....

Melker har börjat få psyk-bryt vid matningen. Varje morgon och kväll är en uppvisning av sång, dans, kramar allt man kan komma på för att distrahera nog för att få in gröten. 

Hasar numera även utan mat-muta.

Roligast just nu är att tömma ut alla leksaker och leka med backen.

Go & glad!