Ett halvt år senare

Ett halvt år har gått. Jag vet inte riktigt hur jag skall relatera till det. Tid är ett så konstigt begrepp. Det vet alla som någon gång kommit tillbaka från semestern. Tid känns så lång och kort på samma gång.

Men i slutändan känns det ändå väldigt länge sedan vi fick lill-Melker, om man tänker på hur mycket som hänt. Länge sedan vi satt där på våra sjukhussängar helt tomma och förvirrade.

Försökte mig på att summera lite, och började skriva att idag skiljer sig inte livet så väldigt mycket från hur det hade varit om Melker inte hade DS. Inte än.

Det jobbigaste har helt klart varit längre infektioner och en i perioder väldigt tät näsa.

En del ögoninfektioner och geggiga ögon har han också haft. Han har eventuellt lite känsligare hud – och får återkommande små röda prickar runt ögonen.

Sen har han en klart "säckig" sittstil. Och armar och ben är kortare i förhållande till kroppens längd – vilket gör att samtlig ärmar och byxben är konstant upprullade. Jo, och sen är det ju det är med träning, vårdkontakter, teckenkurser, vårdbidrag, och ansökan extratimmar på dagis till Lova.....

...och de vardagliga mötena och samtalen. Med kända och okända. Och den största skillnaden av alla - den sitter i huvudet. Tillsammans med alla tankarna.

... hum ja, kanske är det en ny vardag som redan smugit sig på.

Men när man lever i stunden. Och han ler sitt härliga leende och när man får stoppa näsan i nacken på honom och lukta på bebislukten som fortfarande dröjer sig kvar... då är allt precis hur normalt och vanligt som helst. Och då känns faktiskt inte livet så annorlunda. Inte än.

Och den bebiskaramellen suger vi på ett tag till och har det bara bra i sommarvärmen.

Här kommer månadens bildskörd:

Lovas tallriksunderlägg med tecken på. 

Här tecknar Lova "kallt".

Lova tecknar "Mjölk".

Melker och mamma pysslar ihop ett band med knappar och trådrullar. 

Det första som händer är att Melker skär sig på en vass kant på en trådrulle.

Men så här glad är han innan dess.

Melker är just nu inne i en klämma, känna, peta period. 

Detta inkluderar ögon, mun, näsa och allt annat man kan få tag i.

Spela på läpparna är också kul.

Fin Bumbo vi har fått låna av snälla dagiskompisar.

Tur att det är en av oss som är engagerad i alla fall :)

Att följa blicken med snabba rörelser. Funkar med viss fördröjning...

...tittut..

Sitter med hjälp.

Utan hjälp blir det fällkniven i ett par sekunder...

...sedan slutar det såhär.

Som lillebror får man nöja sig med en murbalja att bada i.

Gröt är ok. Varken mer eller mindre. 

Ibland flyttar Melker sig 90grader från hur jag lägger ned honom. 

Jag har fortfarande inte sett hur detta går till.

Både Melker och Lova går från famn till famn under midsommar helgen. 

Snälla släktingar ger mor och far lite andrum. 

Pappa är på konferens i tre dagar och plötsligt inser man att man är tvåbarnsmamma.

Förkyld och supersnörvlig igen.

Fin mössa från jobbarkompisarna på Ericsson.

Pappa äntligen hemma.

Syskonmys.

Trevlig sommar!