Under den där första kaosartade tiden när vi fick Melker och alla tankar snurrade runt runt, konstaterade jag att jag kommer att vara tvungen att släppa på både kontrollbehov och perfektionism för att fixa det här nya livet. Jag gjorde upp ett antal regler/motton för mig själv. Ett av dem är "make life simple".
Så - eftersom det just nu är många lediga dagar och lite tid. Så blir denna månaden lite av en fotoblogg istället.
Håll till godo!
Tack mormor för mysig bärsele!
Hade glömt ta med en tröja en av de där varmaste dagarna som var förra veckan. Syrrans tröja fick rycka in som klänning men verkar inte uppskattad.
Fika med alla kusinerna på badstranden. Man kan ha det värre i världen.... Strålande väder dag ut och dag in. Och man får betalt för att vara ledig och åka till stranden. Man borde skämmas!
Det har varit en fullbokad månad med mycket kalas, bestyr och de numera "vanliga" turerna till bvc, sjukgymnast, kurator, teckenkurs. Men någon dag med trädgårdsarbete har vi ändå lyckats pilla in jag och Melker. En av oss låg den här dagen under grannens taggiga berberishäck och rensade hallon och brännässlor. En av oss låg och latade sig.
Pallar man bara upp honom lite med en filt och en kudde så sitter Melker riktigt fint i IKEA stolen. Kul att kunna ha honom sittandes VID bordet vid måltiderna- inte liggandes PÅ det som vi haft hittills. Gillar sin pop-up leksak gör han också. Han har ingen aning om vad det är han gör egentligen, men han är drar och härjar med den där och det plingar och poppar och låter.
Sjukgymnasten var så nöjd med Melkers utveckling - och mamma stolt som en tupp (läs: hönsmamma). Han håller upp huvudet rätt bra nu, kan lyfta en arm för att greppa efter saker när han ligger på mage och han verkar ha ett rätt bra driv och vilja. Det såg så bra ut att vi inte ens fick någon "hemläxa" att träna på. Han följer liksom så bra som det är möjligt så här långt.
Men lite lek/träning på mattan kör vi ändå ett par gånger i veckan. Här är det sitt-träning med lämplig kakburk att hålla sig i. Det är ganska svajigt och ser nog stabilare ut på bilderna än det gör i verkligheten :)
Melker med favvo-leksaken.
"Are you talking to me?"
Det finns en metodik som heter Karlstadmodellen som är språkträning utvecklad för barn med utvecklingsstörningar/förseningar och handikapp. Det sägs att den nästan är omöjlig att följa exakt för att den är så väldigt ambitiös och styr övningarna nästan på minut-nivå. Det finns utbildningar och coacher man kan ta hjälp av mm.
Jag var nyfiken och har gett det en chans och köpte en bok och har läst lite. Planen är att köra när vi orkar och vill och för att det är roligt. Jag tycker ju tack och lov att sånt här är rätt kul och intressant.
Förra veckans övning bestod i att så många gånger man orkar eller tills man kräks på sig själv upprepa stavelsen: "däääää". Om man vill ha variation så kan man även köra med "daaaaa, "baaaa" eller "göööö". :)
Veckans uppdrag består i stället i att upprepa motsvarande korta stavelsen "dä", "da", "ba" eller "gö".
Det är tur att man är ensam hemma för man låter ju som man borde spärras in med vit tröja.
Men Meker älskar det! Han tittar fokuserat, lyssnar och ler.
Ni som känner mig väl och vet hur bra mitt tålamod är - vi får väl se hur länge jag kommer hålla i. Men som sagt - målet är att bara köra när vi orkar, vill och kan.
Mera händer..
Så här gör han hela tiden. Nån slags situps för att komma upp och sitta?
Tidigare tyckte nog Lova att den där bebisen har varit rätt trist. Inte värst jobbig eller skrikig. Bara ganska meningslöst tråkig. Men nu har hon så smått börjat klappa, gossa och prata med honom.
Och idag var hon bara så söt.
Jag kom in i vardagsrummet, hon såg mig in och där står hon och pratar med honom och plötsligt börjar hon tecknar orden för kissa och bajas till honom och berättar för honom vad de betyder.
Vi har kanske nämnt 2-3 gånger att vi kommer att behöva teckna lite till Melker - och hon vet ju att vi går teckenkursen. Men det är inget vi gjort så stor grej av. Däremot tycker hon det är kul att teckna och vi har lärt henne ett par kanske 5-6 tecken.
Det fick ju så klart mitt lilla mammahjärta bli mjukt som smör och glömma all sand och geggamoja hon precis hällt ut på altanen.
Mamma och pappa var på mördar-snigel-jakt ikväll. Då fick papegojan rycka in som barnvakt.
Mamma sötnos.
Nä mina vänner. Så här mycket skulle jag ju inte alls skriva. Klockan är nu 02.00 och resten av familjen redan sedan länge! Det är med att göra "lilfe simple" går inte så bra för mig. Men det är ju tanken som räknas har jag hört...
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar