Ett halvt steg fram

Gårdagen var en intensiv dag. 10.00: Snabb fika med grann-mammorna, 11.15: bråttom till läkarbesök i Kungsbacka med Melker, in en sväng på Granngården och köpa lite jord, 13:30: skynda tillbaka för efterbesök på MVC och 14:40: åka direkt till dagis för att hämta Lova igen.

Tack och lov var Albert hemma på sin sista pappa dag just igår. Det gjorde ju livet lite enklare. Och trevligare :)

Och tack och lov så verkar hjärtat och blåsljudet hålla sig i form. Rossligheten och flåsigheten berodde inte på vätska i lungorna, utan är vår första erfarenhet av antagligen oräkneliga infektioner han kommer att ha framöver. Hälften av de som har DS har ökad infektionskänslighet. De tog prov och kollade om det var RS han hade, men det var det inte. Så det var ju också positivt gissar jag.

Så vi kämpar på med saltvatten och högläge. Det låter så himla trångt när han andas stackarn. Men han är vid gott mod och inte ledsen eller gnällig utan kämpar på med andningen så gott det gå.

Återbesöket på MVC gick också bra. Det är så fantastiskt vilket stöd vi får från alla håll. Jag har en fantastisk barnmorska och hon tog sig verkligen tid och prata om allt mellan himmel och jord. Var nog där i närmare en timma. Enligt henne har det under hennes 8 år på MVC inte haft någon med så låg risk i fosterdiagnostiken som fått ett DS barn. De flesta ligger på 1/200 (jämfört med våra 1/1007).

Nä, nu är det dags för dagens bestyr. Tvättning, skicka offerter på bark och jord till trädgården och gå till biblioteket.

Heipahej!

Melker gör sälllskap vid datorn.

Börjar bli stora killen - 4,2kg / 52cm.