Back to vardagen

Het sommar

Melkers andra sommar blev en bra och ganska vanlig sommar. Han kan numera lägga Falsterbo, Vänersborg och Lysekil till de redan befintliga Miami och Alicante på sin vagabond-lista.

Hetast i sommar måste ha varit nu i helgen när Melker käkade chilli från Mormor och Morfars super-chilli-buske.

Lite ledsen, men inget som inte lite vaniljsås och russin snabbt kunde lösa. Den där extra genen verkar ju ha nån slags konstig förmåga att lägga sig som suddig bomull runt smärtan.

Glad igen

Slår sig Melker så kommer först surminen – sedan möjligtvis ett par sekunders gråt. Och sedan inget. Har aldrig stött på ett barn som gråter så lite.

Wikipedia om smärtupplevelse och downs syndrom: ”När personer med Downs syndrom har ont kan smärtupplevelsen ske med viss fördröjning och ibland kan de ha svårt att exakt lokalisera varifrån smärtan kommer. Däremot är själva smärtupplevelsen samma som hos andra."

Men som Melker viftade med den där tungan, så var det helt tydligt att han visste var den kom från!

Läger

För en vecka sedan packade vi väskorna och drog till Alingsås för vår första DS-happening. 80 glada barn och föräldrar ifrån föreningen ”Göteborgs down familj” hade samlats för en övernattning.

Både Albert och jag var lite nervösa. Ett dygn. 100% socialt. För första gången skulle vi träffa familjer som våran egen. För första gången skulle vi träffa familjer med äldre barn. Se en glimt av hur framtiden skulle kunna se ut. Och inte minst; ett dygn med att rota i tankarna som man lägger åt sidan i vardagen.

Jag vet inte vad min fördomsfulla hjärna hade föreställt sig. Men det var så lugnt. Barnen lekte och föräldrarna pratade. Så många trevliga människor. Så många helt vanliga familjer. Fast ändå inte helt vanliga familjer. Familjer med något gemensamt. Och en väldig massa söta bebisar.

Inskolad

Så var det då dags för dagisinskolning. De fantastiska lärarna på förskolan har verkligen fått oss att känna oss välkomna. Teckenkartor är uppsatta. Melker har fått en egen liten gåvagn att ha på gården. Han har sin egen resesäng för sovstunden. Och så här långt verkar det ha gått bra.

Första förskoledagen

Melker går på samma avdelning som Lova och avdelningen har en extra resurs 20  av de 38 timmarna / vecka.

Som med alla barn, så står man som förälder fascinerad vid sidan av och ser nya förmågor radas upp efter varann. Det är nästan lite provocerande. 

Som vi har tragglat ”Mamma”, ”Pappa”, ”Lampa”, ”Mamma”, ”Pappa”, ”Lampa” .Så efter bara någon dag med biltokiga småkillar så kläckte han sitt första ”ord” .  ”Brum” säger såklart bilen.

Sedan måste de har något magiskt i sin mat där nere på förskolan. Båda våra barn har börjat äta själv efter 1-2 veckor efter dagisstarten. Magin stavas antagligen ”tålamod”. Och numera slänger han bara ned muggen i golvet när vattnet är slut.

Lite kladd hör tillVem hade kunnat tro....

I morgon börjar Albert nytt jobb, och då får vi nog hem två trött barn efter den första heldagen. Det blir spännande att se hur det skall gå. Nu börjar den vanliga vardagen. Hejdå hemma-pappa! Dags att kavla upp ärmarna.

Må väl!