Het sommar
Melkers
andra sommar blev en bra och ganska vanlig sommar. Han kan numera lägga
Falsterbo, Vänersborg och Lysekil till de redan befintliga Miami och Alicante
på sin vagabond-lista.
Hetast i
sommar måste ha varit nu i helgen när Melker käkade chilli från Mormor och
Morfars super-chilli-buske.
Lite ledsen, men inget som inte lite vaniljsås och russin snabbt kunde lösa. Den där extra genen verkar ju ha nån slags konstig förmåga att lägga sig som suddig bomull runt smärtan.
Glad igen
Slår sig
Melker så kommer först surminen – sedan möjligtvis ett par sekunders gråt. Och
sedan inget. Har aldrig stött på ett barn som gråter så lite.
Wikipedia om
smärtupplevelse och downs syndrom: ”När personer med Downs syndrom har ont kan
smärtupplevelsen ske med viss fördröjning och ibland kan de ha svårt att exakt
lokalisera varifrån smärtan kommer. Däremot är själva smärtupplevelsen samma
som hos andra."
Men som Melker viftade med den där tungan, så var det helt tydligt att han visste var den kom från!
Läger
För en vecka
sedan packade vi väskorna och drog till Alingsås för vår första DS-happening. 80
glada barn och föräldrar ifrån föreningen ”Göteborgs down familj” hade samlats
för en övernattning.
Både Albert
och jag var lite nervösa. Ett dygn. 100% socialt. För första gången skulle vi
träffa familjer som våran egen. För första gången skulle vi träffa familjer med
äldre barn. Se en glimt av hur framtiden skulle kunna se ut. Och inte minst;
ett dygn med att rota i tankarna som man lägger åt sidan i vardagen.
Jag vet inte
vad min fördomsfulla hjärna hade föreställt sig. Men det var så lugnt. Barnen
lekte och föräldrarna pratade. Så många trevliga människor. Så många helt vanliga familjer. Fast ändå inte
helt vanliga familjer. Familjer med något gemensamt. Och en väldig massa söta
bebisar.
Inskolad
Så var det då
dags för dagisinskolning. De fantastiska lärarna på förskolan har verkligen fått
oss att känna oss välkomna. Teckenkartor är uppsatta. Melker har fått en egen
liten gåvagn att ha på gården. Han har sin egen resesäng för sovstunden. Och så
här långt verkar det ha gått bra.
Första förskoledagen
Melker går
på samma avdelning som Lova och avdelningen har en extra resurs 20 av de 38 timmarna / vecka.
Som med alla
barn, så står man som förälder fascinerad vid sidan av och ser nya förmågor radas
upp efter varann.
Som vi har tragglat ”Mamma”, ”Pappa”, ”Lampa”, ”Mamma”,
”Pappa”, ”Lampa” .Så efter bara någon dag med biltokiga småkillar så kläckte
han sitt första ”ord” . ”Brum” säger
såklart bilen.
Sedan måste
de har något magiskt i sin mat där nere på förskolan. Båda våra barn har börjat
äta själv efter 1-2 veckor efter dagisstarten. Magin stavas antagligen ”tålamod”.
Och numera slänger han bara ned muggen i golvet när vattnet är slut.
Lite kladd hör tillVem hade kunnat tro....
I morgon
börjar Albert nytt jobb, och då får vi nog hem två trött barn efter den första
heldagen. Det blir spännande att se hur det skall gå.
Må väl!