Det var två ganska glada och stolta föräldrar som stängde dörren efter logopeden och sjukgymnasten igår. Melkers utveckling ser bra ut så här långt. Jag skulle bedöma betyget till mycket väl godkänt.
Det känns såklart väldigt positivt att höra. Man får fokusera på det positiva så långt det går :)
Vi har redan innan varit stolta över hur bra Melker är på att hålla upp huvudet. Han är hästlängder mycket tidigare med detta än var Lova var. Hon skrek som en stucken, ganska arg gris så fort man la henne på mage. Men Melker har ju inte varit en speciellt högljudd liten kille och har varit lättare att träna med.
Barnläkaren säger att han (och alla bebisar tror jag) bör ligga på mage all vaken tid. Så duktiga har vi inte varit, men det har blivit en liten stund varje dag i alla fall. Och det verkar ha gett resultat.
Melker visade sig från sin bästa sida vid besöket och var pigg och charmig. Han låg villigt på mage och imponerade på sjukgymnasten. Och han log mot logopeden flera gånger - första gången vi på riktigt kan säga att det inte handlade om något flyktigt magknips leende.
Logopeden tittade också på hans munrörlighet. DS kan innebära förstorad tunga och det är vanligt med liten munhåla. Vad jag kan googla mig till visar sig detta dock senare. Men rörligheten så här långt var hon nöjd med i alla fall. Till och med lite bättre än normalt.
Till nästa möte om 5 veckor är fokus: att hjälpa honom att hitta händerna, försiktig sitträning, följa och hålla blicken och ännu mera nackträning. Dessutom står massage på programmet. För att hjälpa honom med kroppskännedomen och lära sig var hans kropp börjar och slutar.
Om ett par veckor är det också dags för grundkurs i TAKK. Teckenspråk som stöd. Förhoppningsvis kan alla mor/farföräldrar mfl också komma med.
Så sammanfattningsvis var vi alltså glada och stolta när vi stängde dörren efter besöket.
Det var i går det.
Idag var det ett inte lika roligt besök på BVC. Vi skulle dit på rutinvägning. Jag bad sköterskan lyssna lite på hans hjärta.
Melkers har ett litet blåsljud på hjärtat som man förväntar sig att det skall växa ihop av sig själv. Vi har en återbesöks tid om tre veckor. Den information vi fick var att vara uppmärksamma på flåsande andning, blekhet, blå läppar, dålig aptit och slöhet.
Melker har varit tät och förkyld sedan han föddes, men sedan igår tycker jag han har blivit rossligare än innan. Och det låter som att det sitter i luftrören snarare än i näsan. Men det är extremt svårt att veta om han är flåsig för att han är förkyld eller på grund av lungorna/hjärtat.
Han får liksom kämpa med andningen och andas ganska snabbt.
Sköterskan var lite bekymrad och ville skicka vidare oss till Kungsbacka, men de hade ingen ledig tid fören imorgon. Det är inget akut, men hon ville inte släppa det utan att en läkare tar en titt på honom. Troligtvis är det väl någon infektion, men man blir ju ändå orolig.
Så nu blir det till att hoppa i säng och försöka sova så gott det går med ett litet frustande ånglok vid sidan av sängen :) Håll tummarna för oss i morgon!
