Så i brist på både tid och bilder, blir det den här gången en liten "träningsdagbok" från tidigare idag.
Den här knubbiga lilla handen sträcks ut så fort tillfälle ges. Kanske, kanske har mamma tid att....
....gå gå gå gå.... det roligast som finns i hela världen. Möjligtvis med undantag av storasyster.
Sjukgymnasten och logopeden var här tidigare i veckan. De är egentligen hur nöjda som helst med Melkers utveckling, men de har ändå alltid lite tips på saker man kan öva lite på om man har tid och lust.
När man har DS är man ofta lite för överrörlig i sina leder. Vill man lägga sig ned - kan man till exempel köra spagat-varianten och helt enkelt lägga sig ned framåt med benen rakt ut åt sidorna. Inte helt idealiskt för lederna. Melker kör den här mer "normala" varianten. Så - inte så mycket att träna på här.
Lite ställa-sig-upp-träning....
...går också galant.
Övning: Att sätta sig från liggande.
Här har vi dock något att bita i. Och svårt att fota var det också. Ingen populär övning alls.
Jag håller ned höften och Melker skall trycka ifrån med armen.
Högersidan fixar han med hjälp, men försöker man med vänstersidan blir det sura miner.
Men får jag bara komma upp och stå, så är livet bra igen.
Vi har fått vårt första hjälpmedel. Låt mig få presentera prat-knappen Big Mac.
Först tyckte jag inte om den alls. Stor och ful. Jag tycker det är svårt med hjälpmedel. Livet blir så definitivt annorlunda.
Har precis gått en kurs i kommunikation på habiliteringen. En stor del av kursen handlar om hjälpmedel som prat-apparater och bildhjälpmedel som man kan kommunicera med när inte talet räcker till. Eller för att få igång talet.
Jag har så svårt för tanken på att tapetsera hela huset med sådana där bilder. Men när man hörde hur många hade hjälp av dem, och hade lyckats komma närmare och kommunicera med sina barn tack vare bilderna - då inser man ju att det såklart är det viktigaste. Så man kommer väl säkert strunta i om det ser ut som en vård-institution hemma och gladeligen sätta upp de där tandborst-bilderna på toalettspegeln.
Hur som helst så är det ju lite roligt att se hur Melker reagerar på den här knappen. Men spelar in ett meddelanden som sedan spelas upp när Melker trycker på knappen.
Vitsen är att: även om han själv inte kan prata, så kan man göra övningar där han förstår att han kan styra mig genom att trycka på knappen - och på det viset visa honom att det finns en vits i att interagera och kommunicera.
Till exempel: Vi leker tittut, och när han trycker på knappen så säger den tittut och jag kommer fram.
Här testade jag att spela in när Lova sjunger Lusselelle.
...själva tryckandet brukar vara roligast. Det där med orsak-verkan sitter inte riktigt än.
...men den här gången var det nått nytt!
...vem är det som sjunger?
Om jag testar 75 gånger till kanske nån dyker upp ... medans pappa försöker jobba.
Lite teckenövning. Pappa visar hur man tecknar bil.
Dra-i-filten-så-att-man-får-prylen-övning.
Inte alltid helt lätt...
Men efter ett tag så...
Sen kan man alltid gömma saker....
...men det är en svår övning när filten är det som är roligast.
Hur länge kan vuxna sitta och prata egentligen....?
Melker med sina nya Babblar han fick av farmor i tjuvstarts-julklapp. Små populära figurer som finns i sagor och sånger för språkträning.
Tack för i dag! Natti natti!
